En liten by mellan Malmö och Östersund blir centrum för något helt oväntat i rollistan i "Vem älskar Yngve Frej" från 1973. Den här TV-filmen, baserad på Stig Claessons roman från 1968, är värd att se även idag. Rollbesättningen är en av dess stora styrkor vi möter karaktärer som känns verkliga och levande på ett sätt som många filmer inte lyckas med (faktiskt rätt imponerande för en TV-produktion).
Huvudrollen som skomakaren Gustafsson
Allan Edwall spelade huvudrollen som Gustafsson, en arbetslös skomakare som ligger hemma i sysslolöshetens börda. Edwall bar med sig en speciell auktoritet till denna tragiska man någon som en gång hade ett hantverk och en plats i samhället. Nu är han bara tom och utan syfte. Han lyckades göra denna nästan stumma desperation både autentisk och gripande utan att bli sentimentalt. Edwalls Gustafsson är själva filmens hjärta, helt enkelt.
Ett starkt ensemble omkring huvudrollen
Omkring Edwall finns ett väl sammansatt ensemble som gör byn levande. Bellan Roos spelar Elna, hans syster, medan Gus Dahlström och Gunnar Strååt framför undantagsbonderna Eriksson och Öman. Janne "Loffe" Carlsson blir fotografen Nisse Pettersson från storstaden, och Christina Stenius spelar hans flickvän Anita. Tillsammans skapar dessa skådisar en autentisk bykänsla där varje ansikte berättar sin egen historia om övergivenhet och förändring. Det märks att alla vet vad de gör.
Musiken och filmens produktion
Pugh Rogefeldt komponerade filmmusiken som understryker landsbygdens sorgsenhet på ett väldigt fint sätt. År 2012 gavs filmen ut på DVD tillsammans med andra klassiker, och den är även med i boken Tusen svenska klassiker från 2009. Dessa utgåvor visar att filmen fortfarande betyder något för folk den räknas bland Sveriges viktigaste kulturskatter.
En historia om överflödighet och förtvivlan
Historien börjar enkelt. Gustafsson sätter upp en skylt med texten "Fornminne" i ett utslag av resignation när postrukterna förändras. Det som händer sedan är både komiskt och sorgligt folk börjar komma för att se fornminnet och köper bondeprylar. Filmen talar om något djupt och verkligt: känslan av att vara överflödig när landsbygden töms och människor flyttar till städerna. Det är denna känsla som gör filmen relevant långt bortom 1973, och därför är den värd att återvända till.
Artikeln har genererats med hjälp av AI-verktyg. Hjälp fadermagi.se bli bättre genom att rapportera fel.